Den inre diametern och väggtjockleken för en låg-/högtrycksgasslang är två viktiga faktorer som bestämmer dess tryckbärande förmåga och har en direkt inverkan på slangens prestanda. Innerdiametern avser diametern på utrymmet inuti slangen, medan väggtjockleken avser tjockleken på slangväggen. Valet av dessa två parametrar är direkt relaterat till prestanda och stabilitet hos låg-/högtrycksgasslangar under tryck.

Ju större innerdiameter, desto större mängd gas kan slangen hålla. Detta innebär att under samma tryck kommer kraften från gasdistributionen på slangens innervägg att vara mer spridd. Därför kan en större innerdiameter minska trycket på slangväggen och därmed förbättra slangens tryckbärande förmåga. Däremot resulterar en mindre innerdiameter i större gasinneslutning, med tryck koncentrerat till lokala delar av slangväggen, vilket ökar risken för slangskador.

Väggtjocklek har också en betydande inverkan på slangens tryckbärande förmåga. Ju tjockare vägg, desto mer motståndskraftig är slangen mot gastrycket inuti. Tjocka väggar kan mer effektivt motstå de klämkrafter som utövas på slangväggen, vilket minskar risken för deformation och brott på slangväggen. Därför innebär större väggtjocklek vanligtvis högre tryckbärande kapacitet, speciellt när de står inför högtrycksgastransporter kan tjockväggiga slangar ge ett mer tillförlitligt säkerhetsskydd.

När du väljer en lämplig slang är det nödvändigt att rimligt balansera den inre diametern och väggtjockleken enligt de specifika applikationskraven och arbetsmiljön för att säkerställa att slangen säkert och tillförlitligt kan motstå det erforderliga trycket och bibehålla stabil prestanda under långvarig användning.